Vi erkände att vi var maktlösa inför spelandet – att våra liv hade blivit ohanterliga.

Vi kom till insikt om att en kraft, starkare än vi själva, kunde hjälpa oss till ett normalt sätt att tänka och leva.

Vi beslöt att lägga vår vilja och våra liv i händerna på denna kraft, så som vi uppfattade den.

Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk och ekonomisk inventering av oss själva.

Vi erkände inför oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem.

Vi var helt och hållet beredda att avlägsna dessa karaktärsfel.

Vi bad ödmjukt Gud, såsom vi uppfattade Gud, att avlägsna våra fel.

Vi gjorde en förteckning över alla de personer vi hade gjort illa och var beredda att gottgöra dem alla.

Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var möjligt, utan att skada dem eller andra.

Vi fortsatte vår personliga inventering och erkände   genast när vi hade fel.

Vi försökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud, såsom vi uppfattade Gud, varvid vi endast bad om insikt om Guds vilja med oss och styrka att utföra den.

Efter att ha gjort vårt bästa i att praktisera dessa principer i alla våra angelägenheter, förde vi budskapet vidare till andra spelmissbrukare.